Skip to content

Villa Mairea

Historia

Släkten Ahlström och Norrmarks bruk

Antti Ahlström

Antti Ahlström

villa-mairea-02-ruukin-saha

Brukets sågverk sett från Norrmarks å

villa-mairea-03-paakonttori

A. Ahlströms Kiinteistöt Oy - huvudkontor i Norrmark

Antti Ahlström köpte Norrmarks bruk 1870. Köpet var det egentliga startskottet för företagets framgång. Bruket hade grundats 1806 av friherre Carl Constantin de Carnall som låtit bygga en stångjärnshammare med städ vid forsen i Makkarakoski i Norrmark å. Den största produktionen vid bruket uppnåddes först efter de reparationer som vidtogs på Ahlströms tid. Bredvid stångjärnshammaren byggdes ett kraftverk för bruket 1896, och det är fortfarande i drift. Stångjärnshammaren lades ner på 1920-talet, men även senare användes städen för hantverkssmide. Senare, under åren 1961–1977, verkade företaget Noormarkun Käsityöt i byggnaden. Noormarkun Käsityöt grundades av Maire Gullichsen.

Antti lät bygga en enbladig ramsåg i Norrmark 1875. Ahlström utvidgade snabbt till andra orter genom Anttis förvärv, bland annat bruken i Fredriksfors, Kauttua och Strömfors. Trots den lågkonjukturen som slog till på 1870-talet växte Ahlström under 1800-talets sista årtionden till ett framgångsrikt finländskt sågimperium, i hög grad tack vare avregleringen av sågindustrin som följdes av kraftig tillväxt inom sektorn.

Antti förlorade sin första hustru Anna samma år som han förvärvade bruket. Ett år senare gifte han om sig med Eva Holmström (1848–1920). I hjärtat av Norrmarks bruksområde byggde de ett hem för familjen 1881. Huset, som kallades Isotalo, var ritat av arkitekten Evert Lagerspetz. Bolagets kontor fanns fram till 1916 i Isotalo. Antti grundade Norrmarks finska folkskola 1874. Från och med 1903 upprätthölls även ett skyddshem med bidrag från sjuk- och fattigkassan som inrättats för företagets arbetare. Tack vare donationer från Eva Ahlström byggdes det ett sjukhus i Norrmark 1912.

Efter Antti Ahlströms död 1896 tog Eva över som företagets starka ledare fram till dess bolagisering 1907. Familjen hade sju barn och den äldste sonen Walter Ahlström (1875–1931) ledde bolaget till Finlands ledande företag inom pappers-, metall- och glasindustrin. Walter gifte sig med Hildur ”Lilli” Newander (1877–1939) som var hemma från Björneborg. De lät bygga Havulinna, ritat av G.A. Lindberg, på Norrmarks bruksområde 1901. I huset tillbringade Maire och hennes syskon Erkki, Antti och Irma sin barndom.

Familjens andra hem var villan Honkala i Pihlava i Björneborg. Villan, som var belägen vid en vik vid Kumo älvs mynning, hade Maires morfar Johan Newander låtit bygga 1882 för sin maka Hildegard och dotter Lilli. Walter Ahlström löste in villan och skänkte den till sin fru.

Honkala var speciellt viktig för Maire Gullichsen eftersom hon föddes i villan. Enligt sin egen utsago tillbringade hon sina lyckligaste barndomssomrar där. Efter mamma Lillis död värnade Maire om villan och dess trädgård med stor kärlek livet ut. Hon dog i Honkala 1990 i samma rum där hon hade fötts.

Walter lät bygga ett huvudkontor för bolaget (1916), ritat av Emil Fabritius, och i anslutning till huvudkontoret två tjänstemannahus som kallades Villa Ett och Villa Två. Bolaget köpte Norrmarks Klubb 1919 och lät bygga också fyra tjänstemannabostäder i närheten av den. Vid ån på bruksområdet uppstod därmed bostadsområden för både tjänstemän och arbetare. Stångjärnssmederna och deras familjer hade redan i slutet av 1800-talet fått ett bostadsområde som kallades Seppäinmäki vid åns norra strand. Arbetare bodde också i Olininmäki och Hakamäki som var belägna ett stycke från brukets centrum. Tack vare bostadsförmånen uppstod det ett brukssamhälle med nära sociala kontakter på orten.

Walter och Lilli Ahlström arbetade för allmännyttan, precis som Walters föräldrar hade gjort. De hade en barnskyddsfond som senare överfördes i Maire Gullichsens namn.

På Walters beslut understödde Ahlström-bolaget återuppbyggandet (1931–1933) av Norrmarks kyrka som hade blivit förstörd under inbördeskriget. Den gamla träkyrkan ersattes av en stenkyrka enligt ritningar av Armas Lindgren.
I det följande textstycket ur sina memoarer beskriver Maire Gullichsen bruksområdet som hon upplevde det i sin barndom:

"Det gamla huvudkontoret på Norrmark var inrymt i det nuvarande biblioteket på Isotalo. Det låg vackert med utsikt över ån, som flöt i en stilla ström nedanför och glittrade mellan äppelträgårdens vitkallade stammar. -- Norrmark före det ödesdigra världskriget och revolutionen som följde i dess spår, var som en svunnen lycklig värld, en idyll under åskmoln."

 

Efter Walter Ahlströms död 1931 tog dottern Maires make Harry Gullichsen över som bolagets direktör. Maire och Harry fick i likhet med de tidigare generationerna möjligheten att bygga sitt eget hem på bruksområdet. Villa Mairea är således ett kapitel i berättelsen om den arkitekturälskande släkten på Norrmarks bruk. Även i dag finns både A. Ahlström Kiinteistöt Oy:s säte och den Ahlströmska släktens kulturarv i den historiska bruksmiljön.

Arkitekturen

Juhani Pallasmaa: Utopi och tradition

arkkitehtuuri-02
arkkitehtuuri-03
arkkitehtuuri-04
arkkitehtuuri-05
arkkitehtuuri-06

Den slutliga planen för Villa Mairea skapades utifrån en serie alternativ, där några grundidéer ingår i varierande former. Dessa var en öppen gårdsplan mot tallskogen, att huvudrummen bildar ett kluster som är anslutet till flygeln med sovrum och andra utrymmen, husets officiella och privata del, att allrummen är sammanlänkade och att konstverken anknyter till boendefunktionen. I de preliminära planerna följde arkitekturen de modernistiska huvudtrenderna, men slutresultatet fick ett unikt personligt credo, som gäckade den rådande modernismens stränga ortodoxi.

Man hade redan börjat gjuta grunden enligt ritningar från våren 1938, då Aalto förkastade sina planer och gjorde nya ritningar. Paret Gullichsen godkände detta, trots att ändringen inträffade i ett oväntat sent skede. Med den nya ritningen kunde Aalto slutligen förverkliga sin plan att sammanlänka olika boendefunktioner med varandra och integrera konstsamlingen som en del av boendet. I de tidigare planerna fanns det separata rum för olika funktioner, men i den slutliga planen var baslösningen ett cirka 250 m2 stort sammanhängande utrymme, där alla husets kollektiva funktioner och även husägarnas konstsamling fanns. Aalto hämtade idén till det öppna allrummet i lyxvillan från den traditionella finska bondstugan, som hade en s.k. storstuga med många olika funktioner. Samtidigt skakade han av sig de funktionalistiska förebilderna och skapade en öppen och flexibel lösning där man fritt kunde variera, improvisera och förverkliga sina infall.

I modern arkitektur var ett enhetligt rum i allmänhet enbart ett arkitektoniskt idealtillstånd. I Villa Mairea är rummet däremot rent av panteistiskt och metaforiskt till sin natur. Aaltos böljande rum kan jämföras med de gränslösa rummen i naturen som blir givna platser efter människors olika upplevelser. Byggnaden är sammankopplad med naturen på flera nivåer; i naturmaterialen, de grova ytorna och i formerna som för tankarna till naturens former och rytmik eller till naturen som en metafor.

Det finns förvånansvärt många olika teman, rytmer, texturer och material i villa Mairea. De har komponerats med hjälp av arkitektoniska lösningar som grundar sig mer på ett måleriskt än på ett tektoniskt synsätt. Aalto framhåller själv att hans arkitektoniska uttryck har kopplingar till målarkonsten. I arkitekturen i den här speciella byggnaden finns förutom formuppfattningen en strävan att sammankoppla den till den moderna målarkonsten, sade Aalto.

Aalto har ritat in ännu fler teman och behandlade ytor på samma sätt som en konstmålare bearbetar sina verk för att få fram färger, ljus och skuggor. Det sammanhållna intrycket skapas inte av en dominerande arkitektonisk grundtanke, utan detta sammelsurium av idéer, känslor och associationer binds samman av en sensuell känsla på samma sätt som olika element i en målning hålls samman av ljuset. Mairea är ett välövervägt kollage där funktionalismens typiska formspråk, Aaltos unika uppfinningsförmåga och anonym folktradition förenas. Huset klamrar sig inte fast vid "tidens anda" utan riktar sig samtidigt både framåt och bakåt i tiden. Det dubbla tidsbegreppet ger det en stark historisk bindning. Med kollageprincipen som grund har Aalto på ett ekivokt sätt sammanfört motstridiga element: moderna illustrationer och lantliga motiv, avantgardistiska och tidlösa konstruktioner, primitivt enkla och ytterst raffinerade detaljer.

I kollisionen mellan förra århundradets utopi och gamla bondetraditioner avspeglas den samtida kulturella andan i Finland. Landet höll på att förvandlas från ett land med lantbruks- och hantverkarsamhällen till ett urbaniserat industriland. Avantgardistiska kulturkretsar hade stor dragning till den europeiska modernismen, som ansågs vara en symbol för framgång. Modernismen accepterades i Finland förvånansvärt lätt, vilket beror på dess dubbla innebörd: den symboliserar både den fascinerande, optimistiska framtiden och återgången till den enkla bondeestetiken, "till den nobla fattigdomen".

Kollagetekniken återkommer i ett stort antal kontrasteringar. När man närmar sig huset skymtar man mellan de höga tallarna det vita sparsmakade funkishuset med en stereotyp spiraltrappa som leder upp till takterrassen. När man kommer närmare förändras bilden. De obarkade pelarna av gran under entrétaket och de osymmetriska formerna ger ett folkligt, slumpmässigt intryck. När man riktar blicken åt vänster försvinner intrycket av ett enskilt hus. På den vita stenbyggnaden finns träbeklädda väggytor, utstående betongbalkar och träspaljéer.

Mot gårdsplanen kontrasterar en glasvägg som hör till den funktionalistiska stilen (och som sällan har öppnats) mot en primitiv eldhärd vid vars sida en trappa leder till den nedre terrassen. Huvudbyggnadens platta tak, som är en funktionalistisk standardlösning, kontrasterar mot bastuflygelns torvtak, och de vita metallräckena på taket, som för tankarna till en oceanångare, står i kontrast till räcket av träslanor på nedre terrassen. Den breda stengärdsgården som avgränsar bastuns terrass påminner om de stengärdsgårdar som omringar gamla kyrkogårdar. Den primitiva och robusta stengärdsgården ger en skyddande känsla åt platsen, trots att inhägnaden är mer symbolisk.

Japanska element ingår i Villa Maireas kollage. Det finns japanska drag i sättet att kombinera material, detaljernas utformning, variationen mellan regelbundna och oregelbundna rytmer, pelarnas beklädnad osv. Aalto var på den tiden intresserad av japansk arkitektur. Under den föreläsning som Aalto höll 1935 (Rationalismen och människan. Svenska Slöjdföreningen) talade han mycket entusiastiskt om japanernas förmåga att skapa variation med olika material och former. Han hade blivit vän med Japans ambassadör i Finland och var en av de stiftande medlemmarna i Suomalais-Japanilainen Yhdistys ry (Finsk-Japanska föreningen). Enligt den schweiziskfödda arkitekten Paul Bernoulli, som deltog i planeringen av Villa Mairea, bar Aalto ofta kimono på kontoret. Han kommer också ihåg att Aalto hade med sig en bok med traditionella japanska hus till kontoret, som hjälp vid planeringen av skjutdörren till blomsterrummet och entrén. De japanska influenserna finns också i ett tidigt utkast, där pelarna vid huvudtrappan är av bambu. Den konstfulla sammanfogningen av träpelarna har troligen sitt ursprung i bambuidén.

Enligt Aalto har man försökt undvika konstgjorda arkitektoniska rytmer i byggnaden (Mairea. Arkkitehti 1939). Aalto anser att "konstgjordhet" kan jämföras med en mekanisk, tektonisk och endimensionell logik. Rytmiken i Mairea påminner om den oregelbundna rytmiken i naturen. Oregelbundenheten mellan delarna ger en organisk effekt som skapar en stark kontinuitet i de olika rummen eller tillstånden. Lodräta stänger inne i huset skapar visuella ytor, som verkar strömma genom rummen. Uppfattningen av olika utrymmen inne och ute och även av den arkitektoniska hierarkin fördunklas då dekorativa stänger och bärande pelare ses som delar av samma rytmik.

Huset är genomgående lugnt och trots de otaliga överraskningarna och motstridigheterna skapar den enhetliga atmosfären en solid helhet. Helheten avspeglas i delarna: den svängda väggen i studion och det lutande taket över entrén ger antydningar om den fria rytmiken inomhus.

Aalto skrev senare om betydelsen av "en lekfull mentalitet" under en tid präglad av kalkyler och utilitarism. Han säger att först när de konstruktiva delarna i byggnaden, deras logiskt härledda former och empiriska medvetenhet färgas av det, som man med allvar kan kalla den i konsten inneboende leken, är vi på väg i rätt riktning. Teknik och ekonomi borde alltid kopplas samman med livsbejakande charm. (Koetalo Muuratsalo. Arkkitehti 1953).

Villa Mairea representerar Aaltos arkitektur i dess mest poetiska, personliga och lekfulla form. Villan omnämns ofta som ett av arkitekturens mest betydelsefulla familjehem under 1900-talet vid sidan av Le Corbusier’s Villa Savoy (Poissy 1929), Mies van der Rohes Villa Tugendhat (Brno 1930), Pierre Chareaus och Bernard Bijvoets Maison de Verre (’glashuset’, Paris 1932) och Frank Lloyd Wrights Kaufmann House (Bear Run, PA 1939). Märk väl att alla dessa framstående alster inom den modernistiska arkitekturen uppkom under tio år i en atmosfär av entusiasm och optimism.

Ett översatt sammandrag av artikeln Villa Mairea – Fusion of Utopia and Tradition, som har publicerats i Yukio Futagawa (red.): GA: Alvar Aalto: Villa Mairea, Noormarkku, Finland, 1937-1939. A.D.A. Edita, Tokio 1985

Konstsamlingen

taidekokoelma-02

Foto: Rauno Träskelin

Konstsamlingen i Villa Mairea är till stor del resultatet av Maire Gullichsens aktiva import av utländsk konst till Finland. På hennes initiativ arrangerade Artek redan på 1930-talet betydande utställningar av utländsk konst. Bland annat hölls en utställning av fransk konst i Konsthallen 1939 som krävde en hel del arbete men som också blev mycket populär.

Maire Gullichsen ansåg att en fortsatt konstutställningsverksamhet i denna skala förutsatte en stödförening. Samma år grundades Nykytaide ry. – Nutidskonst rf. Med denna nya förening och Galerie Artek, som grundades år 1949, blev det enklare att arrangera konstutställningar. Finländarna fick även i fortsättningen njuta av högklassiga utställningar med verk av till exempel Max Ernst, Jean Arp och Marino Marini.

Många verk i Maire Gullichsens samling av modern konst kom i hennes ägo via Nykytaide r.y. − Nutidskonst r.f:s eller Galerie Arteks utställningsverksamhet. Det var ofta nödvändigt att få sålt en del verk för att täcka de kostnader som utställningarna orsakade, och Maire Gullichsen sysslade mycket med denna typ av konstfrämjande verksamhet. Hennes primära intresse låg i att göra konsten känd snarare än att utöka sin egen konstsamling.

Hon gjorde alltid sina anskaffningar med känsla och köpte aldrig verk som inte tilltalade henne. Hon kände många av de konstnärer vars verk hon köpte, och många av dem hörde till hennes vänskapskrets.

Hon köpte också verk av sina finländska konstnärsvänner för att stödja dem ekonomiskt och uppmuntra dem att fortsätta sitt arbete.

Eftersom Maire Gullichsen skaffade alla konstverk efter egen smak finns det ingen systematik i hennes konstsamling. Hennes samling av modern konst innehåller många verkliga mästerverk, men hon också ofta lät bli att skaffa betydande verk via sitt omfattande nätverk.

På Villa Mairea får besökarna huvudsakligen beundra verk av utländska konstnärer, och de utställda konstverken byts ut allt emellanåt. Maire Gullichsen donerade år 1971 sin samling av inhemsk konst till en stiftelse som uppkallades efter henne. Stiftelsen grundades med tanke på det konstmuseum som sedermera inrättades i Björneborg. Mairea-stiftelsens konstsamling innehåller verk av bland annat Léger, Picasso, Braque och Modigliani. Konstverken utgör en central del av Villa Mairea, som utstrålar ett ovanligt intimt förhållande mellan boende och konst. I planeringsskedet fanns det länge en skiss över en separat gallerilokal. I den slutliga lösningen har bildkonsten emellertid integrerats i den vardagliga miljön. En unik detalj är det faktum att så många av de konstnärer vars verk ingår i Maire Gullichsens samling var konstsamlarens personliga bekanta.

Via konstverken och de historier som ligger bakom dem kan besökarna i Villa Mairea än i denna dag förnimma det andliga kulturarv som husets ägare lämnade efter sig.

Litteratur

Vår litteraturförteckning är en sammanställning av litteratur om Villa Mairea och Maire Gullichsen, men även av allmänna verk om modern arkitektur, finländsk arkitektur och verk som anknyter till Maire Gullichsens livsverk.

Litteratur om Alvar och Aino Aalto finns på Alvar Aalto-stiftelsens hemsida: www.alvaraalto.fi

Föreslå böcker till litteraturförteckningen 

Böcker

Kirjallisuusluetteloon on koottu Villa Maireaa ja Maire Gullichsenia käsittelevää kirjallisuutta sekä modernin arkkitehtuurin yleisteoksia, Suomen arkkitehtuuria koskevia teoksia ja teoksia, joiden aihepiirit kytkeytyvät Maire Gullichsenin elämäntyöhön.

Alvar ja Aino Aaltoa koskevaa kirjallisuutta löytyy Alvar Aalto Säätiön sivuilta: www.alvaraalto.fi

Ehdota kirjoja luetteloon.

Aikamme taide. Forselles, C-J. af. Galerie Artek 1950-1985. Galerie Artek, Helsinki 1985.

Alvar Aalto Apartments. Jetsonen, Sirkkaliisa, Jetsonen, Jari, Kölhi, Kristina, Griffiths, Gareth. Rakennustieto, Helsinki 2004.

Alvar Aalto. The Complete Catalogue of Architecture, Design and Art. Schildt, Göran. Academy Editions, London 1994.

Alvar Aalto: The Finnish Pavilion at the Venice Biennale. Editor Timo Keinänen. Electa, Milan 1991.

Alvar Aalto Villa Mairea 1937-1939. Saito, Yutaka. Toto, 2005.

Alvar Aalto. Villa Mairea. Noormarkku, Finland, 1937-39. Residential Masterpieces 01. Edit. Futagawa, Yukio. Text by Gullichsen, Kristian. A.D.A Edita, Tokyo 2009.

Alvar Aallon arkkitehtuuria n:o 5. Villa Mairea. Architecture by Alvar Aalto no. 5. Villa Mairea. Toim. (Edit.) Lukkarinen, Päivi, Holma, Marjo. Alvar Aalto -museo. Alvar Aalto Museum. Jyväskylä 2014.

Alvar Aalto. Villa Mairea 1938-39. Toim. Juhani Pallasmaa. Alvar Aalto Foundation, Mairea Foundation, Vammala 1998.

Artek. Alku. Tausta. Kehitys. Suhonen, Pekka. Artek, Espoo 1985.

Beauty for the Everyday. Gullichsen, Kirsi. Mairea Foundation 2007.

Estetiikan syntysanat. Suomalaisen estetiikan avainkirjoituksia valistusajalta 1970-luvun alkuun. Kuisma, Oiva & Riikonen, H.K. Suomalaisen kirjallisuuden seura, Helsinki 2005.

Finnish Architecture and the Modernist Tradition. Quantrill, Malcolm. E & FN Spon, London 1995.

Forme vivante. Toim. Ben af Schulten & Ritva Väänänen. Taidehalli, Helsinki; Porin Taidemuseo, Pori; Nykytaide r.y. 1983.

Inside the Villa Mairea. Art, Design and Interior Architecture. Edit. Gullichsen, Kirsi & Kinnunen, Ulla. Alvar Aalto Museum and Mairea Foundation, 2009.

Kyse on aikamme taiteesta. Maire Gullichsen 100 vuotta 2007. It´s about the art of our time. Maire Gullichsen 100 years 2007. Det är fråga om nutida konst. Maire Gullichsen 100 år 2007. Porin taidemuseon julkaisuja, Porin taidemuseo, Pori 2007.

L’art de vivre en Finlande. Auteur Tim Bird. Flammarion, Paris 2005. (ranskaksi)

Maire Gullichsen. Kuvataide. Taideteollisuus. Arkkitehtuuri. Maire Gullichsen. Bildkonst. Konstindustri. Arkitektur. Maire Gullichsen. Fine art. Design. Architecture. Porin taidemuseon julkaisuja 47. Pori Art Museum Publications 47.  Toim. Esko Nummelin, Emilia Siltavuori. Porin taidemuseo, Pori 2000.

Maire Gullichsenin taidesäätiön kokoelmat. Toim. Jari-Pekka Vanhala ja Päivi Granö. Porin taidemuseo, Pori 1990.

Nykytaide 1939-1989. Melgin, Elina & Suhonen Pekka. Nykytaide r.y., Helsinki 1989.

Maire Gullichsen. Konstens springflicka. Woirhaye, Helena. Konstindustrimuseet, Helsingfors 2002.

Maire Gullichsen. Taiteen juoksutyttö. Woirhaye, Helena. Taideteollisuusmuseo, Helsinki 2002.

Modernismin läpimurto: pohjoismainen maalaustaide 1910-1920. Toim. Carl Tomas Edan, Nils-Göran Hökby, Birgitta Schreider. Ateneumin taidemuseo, Helsinki 1989.

Modern Architecture since 1900. Curtis, William J.R. 3rd edition. Phaidon, London 1996.

Om konst Och Konstindustri. Hahl, Nils-Gustav. Toim. Hans Kutter. Arteks förlag, Helsingfors 1942.

Regnbågsfärger, mörka stänk. Minnesvandringar 1907-1928. Edit. Reuter, Cita & Alanen, Lilli. SLS, Helsingfors 2008.

Sateenkaaren värejä, tummia sävyjä. Muistoja vuosilta 1907-1928. Toim. Reuter, Cita & Alanen, Lilli. Kustannusosakeyhtiö Tammi, Helsinki 2010.

Suomalainen arkkitehtuuri 1900-luvulla - Finnish Architecture in the 20th Century. Okkonen, Ilpo & Salokorpi, Asko. Gummerus, Jyväskylä 1985.

Taiteen kirjasto? Ajatuksia Villa Maireasta ja taiteenkerääjän sukupuolesta. A library of the Art? The Villa Mairea and Notes on The Gender of the Art Collection. Suominen-Kokkonen, Renja. Porin taidemuseon julkaisuja, Porin taidemuseo, Pori 2002.

The Iconic House - architectural masterworks since 1900. Bradbury Dominic. Thames & Hudson.

Tuntematon käyttövoima. Japanilainen tokonoma-käsite ja Alvar Aallon Villa Mairea. 1937-39. The Unknown Wheel.  Japanese tokonoma concept in Alvar Aalto´s Villa Mairea, 1937-39. Porin taidemuseon julkaisuja 87, Pori Art Museum Publications 87. Porin taidemuseon tutkimuksia 6, Pori Art Museum Studies 6. Hyon-Sob, Kim. Toim. (Edit.) Pallasmaa, Juhani. Porin taidemuseo/Pori art Museum, Pori

Twentieth-Century Houses. Oliver Boissière. Pierre Terrail Editions, Paris 1998.

Uuden kuvan rakentajat. Konkretismin läpimurto Suomessa. Karjalainen, Tuula. WSOY, Porvoo 1990.

Villa Mairea 1937-39. Schildt, Göran. Artek, Helsinki 1982.

Artiklar

Alvar Aalto´s one-family houses: paradises for ordinary people. Alvar Aalto Houses - Timeless Expressions. Lahti, Markku. Archtitecture and Urbanism, no. 5 supplement, May 1985.

Formes finlandaises à la Villa Mairea. Bernier, R. L´Oeil, no. 98, February 1963, s. 70-79.

Image in Form. Villa Mairea as a Cubist Collage. Pallasmaa, Juhani. Studio International 200, no. 1018, 1987, s. 42-47.

La Villa Mairea de Alvar Aalto 1937-1939. Rios, Ismael Garcia. Arquitectura (Madrid), no. 309 1997, s. 16-21,0119-121.

Mairea. Maire ja Harry Gullichsenin yksityistalo, Noormarkku. Aalto, Alvar ja Aino. Arkkitehti, 9/1939, s. 134-137.

Mairea, une villa de lárchitecte finlandais. Art and Decoration, no. 18/1950, s. 9-12.

"Suomalainen saaristomaisema on kuin surrealistinen sommitelma." Nils-Gustav Hahl kriitikkona ja kansainvälisenä idealistina. Kaunisharju, Kirsi. Julkaisussa: Kirjoituksia taiteesta. 3, Modernisteja ja taiteilijakriitikoita. Toim. Lindgren Liisa, Paloposki Hanna-Leena, Heikka, Elina. Valtion taidemuseo, kuvataiteen keskusarkisto, Helsinki 2001.

Villa Mairea, Gullichsen, Kristian. Living architecture. no. 15/1997, s. 48-63.

Villa Mairea. Koppel, Nils. Arkitekten, no. 7/1940, s. 93-99.

Villa Mairea - en trädgård i furuskogen. Rosenbröijer, Maj-Lis. Havenkunst, no. 4/1967, s. 62-67.

Villa Mairea 1937-1939, Noormarkku. Arquitectura Viva Monografias 66, July-August 1997, s. 46-55.

Villa Mairea

Alvar Aalto Villa Mairea 1937-1939. Saito, Yutaka. Toto, 2005.

Alvar Aalto. Villa Mairea. Noormarkku, Finland, 1937-39. Residential Masterpieces 01. Edit. Futagawa, Yukio. Text by Gullichsen, Kristian. A.D.A Edita, Tokyo 2009.

Alvar Aallon arkkitehtuuria n:o 5. Villa Mairea. Architecture by Alvar Aalto no. 5. Villa Mairea. Toim. (Edit.) Lukkarinen, Päivi, Holma, Marjo. Alvar Aalto -museo. Alvar Aalto Museum. Jyväskylä 2014.

Alvar Aalto. Villa Mairea 1938-39. Toim. Juhani Pallasmaa. Alvar Aalto Foundation, Mairea Foundation, Vammala 1998.

Inside the Villa Mairea. Art, Design and Interior Architecture. Edit. Gullichsen, Kirsi & Kinnunen, Ulla. Alvar Aalto Museum and Mairea Foundation, 2009.

Mairea, Noormarkku. Tekijät Aulis Blomstedt, Gustaf Welin, Eino Mäkinen. Helsinki 1942

Taiteen kirjasto.  Ajatuksia Villa Maireasta ja taiteenkerääjän sukupuolesta. A library of Art. The Villa Mairea and Notes on the Gender of the Art Collector.
Tekijä Renja Suominen-Kokkonen. Porin taidemuseo, Pori 2004

Tuntematon käyttövoima: Japanilainen tokonoma-käsite ja Alvar Aallon Villa Mairea, 1937−1939 − The Unknown Wheel: Japanese tokonoma concept in Alvar Aalto´s Villa Mairea, 1937−1939.
Tekijä Hyon-Sob Kim. Porin Taidemuseo, Pori 2007

Twentieth-Century Houses. Oliver Boissière. Pierre Terrail Editions, Paris 1998.

Villa Mairea. Toim. Satu Mattila. Alvar Aalto -museo, Jyväskylä 1981

Villa Mairea. Rax Rinnekankaan elokuva (dvd), kertojana Juhani Pallasmaa. Rakennustieto Oy, Helsinki 2005

Villa Mairea 1937-39. Schildt, Göran. Artek, Helsinki 1982.

Maire Gullichsen

Artek. Alku, tausta, kehitys. Tekijä Pekka Suhonen. Artek, Helsinki 1985

Kauneutta arkeen – Beauty for the Everyday. Toimittaja Kirsi Gullichsen. Mairea-säätiö, Noormarkku 2007

Kyse on aikamme taiteesta. Maire Gullichsen 100 vuotta 2007 − It’s about the art of our time. Maire Gullichsen 100 years 2007 − Det är fråga om nutida konst. Maire Gullichsen 100 år 2007. Toimittaja Esko Nummelin. Porin taidemuseo 2007

Maire Gullichsen. Kuvataide. Taideteollisuus. Arkkitehtuuri. Maire Gullichsen. Bildkonst. Konstindustri. Arkitektur. Maire Gullichsen. Fine art. Design. Architecture.  Toimittajat Esko Nummelin, Emilia Siltavuori. Porin taidemuseo, Pori 2000

Maire Gullichsenin taidesäätiön kokoelma, Porin taidemuseo − Maire Gullichsens konststiftelses samlingar, Björneborgs konstmuseum − The Collection of Maire Gullichsen’s Art Foundation, Pori Art Museum. Toimittajat Jari-Pekka Vanhala, Päivi Granö. Porin taidemuseo 1990

Maire Gullichsen : Sateenkaaren värejä, tummia sävyjä. Muistoja vuosilta 1907–1928
Toimittaneet Cita Reuter ja Lilli Alanen. Kustannusosakeyhtiö Tammi, Helsinki 2010

Maire Gullichsen. Taiteen juoksutyttö. Tekijä Helena Woirhaye. Taideteollisuusmuseo, Helsinki 2002

Nykytaide 1939−1989. Tekijät Elina Melgin, Pekka Suhonen. Nykytaide, Helsinki 1989

Konst och konstindustri

Aikamme taide. Forselles, C-J. af. Galerie Artek 1950-1985. Galerie Artek, Helsinki 1985.

Inside the Villa Mairea. Art, Design and Interior Architecture. Edit. Gullichsen, Kirsi & Kinnunen, Ulla. Alvar Aalto Museum and Mairea Foundation, 2009.

Kyse on aikamme taiteesta. Maire Gullichsen 100 vuotta 2007. It´s about the art of our time. Maire Gullichsen 100 years 2007. Det är fråga om nutida konst. Maire Gullichsen 100 år 2007. Porin taidemuseon julkaisuja, Porin taidemuseo, Pori 2007.

Maire Gullichsenin taidesäätiön kokoelmat. Toim. Vanhala, Jari-Pekka Vanhala ja Granö, Päivi. Porin taidemuseo, Pori 1990.

Maire Gullichsen. Konstens springflicka. Woirhaye, Helena. Konstindustrimuseet, Helsingfors 2002.

Maire Gullichsen. Taiteen juoksutyttö. Woirhaye, Helena. Taideteollisuusmuseo, Helsinki 2002.

Modernismin läpimurto: pohjoismainen maalaustaide 1910-1920. Toim. Carl Tomas Edan, Nils-Göran Hökby, Birgitta Schreider. Ateneumin taidemuseo, Helsinki 1989.

Om konst Och Konstindustri. Hahl, Nils-Gustav. Toim. Hans Kutter. Arteks förlag, Helsingfors 1942.

Taiteen kirjasto? Ajatuksia Villa Maireasta ja taiteenkerääjän sukupuolesta. A library of the Art? The Villa Mairea and Notes on The Gender of the Art Collection. Suominen-Kokkonen, Renja. Porin taidemuseon julkaisuja, Porin taidemuseo, Pori 2004.

Varia

Alvar Aalto Apartments. Jetsonen, Sirkkaliisa, Jetsonen, Jari, Kölhi, Kristina, Griffiths, Gareth. Rakennustieto, Helsinki 2004.

Alvar Aalto. The Complete Catalogue of Architecture, Design and Art. Schildt, Göran. Academy Editions, London 1994.

Alvar Aalto. Elämälle herkempi rakenne – A Gentler Structure for Life – Eine sensiblere Struktur für das Leben – Una struttura piú sensibile alla vita (3. p.). Tekijät Markku Lahti, Maija Holma. Rakennustieto Oy Rati, Helsinki 2004.

Alvar Aalto: The Finnish Pavilion at the Venice Biennale. Editor Timo Keinänen. Electa, Milan 1991.

Alvar Aalto seitsemässä talossa. Tulkintoja arkkitehdin elämäntyöstä – Alvar Aalto i sju hus. Tolkningar av en arkitekts livsverk. Toimittajat Timo Tuomi, Kristiina Paatero, Eija Rauske. Suomen rakennustaiteen museo 1998.

Antti Ahlström. Hänen elämänsä ja työnsä. Tekijä Juhani Aho. 1927

Ei tule vaivatta vapaus. Tekijä Veijo Meri. Otava, Helsinki 1995

Estetiikan syntysanat. Suomalaisen estetiikan avainkirjoituksia valistusajalta 1970-luvun alkuun. Kuisma, Oiva & Riikonen, H.K. Suomalaisen kirjallisuuden seura, Helsinki 2005.

Finnish Architecture and the Modernist Tradition. Quantrill, Malcolm. E & FN Spon, London 1995.

Fiesolen puutarhat. Arkkitehti Alvar Aallon elämä. Osa 2. Vuodet 1927−1939. Tekijät Jussi Jäppinen, Risto Oikarinen. Kopijyvä. Jyväskylä 2000.

Kartanoita ja porvariskoteja. Sisustuksia ja tapakulttuuria 1800-luvun Suomessa. Tekijät Riitta Koskinen ja Katja Hagelstam. WSOY, Helsinki 2006.

L’art de vivre en Finlande. Auteur Tim Bird. Flammarion, Paris 2005 (ranskaksi)

Modern Architecture since 1900. Curtis, William J.R. 3rd edition. Phaidon, London 1996.

Puun kieli. Toimittaja Juhani Pallasmaa. Suomen rakennustaiteen museo, Helsinki 1987

Rakkaudesta kaupunkiin. Riitta Nikulan juhlakirja − For love of the City. Festschrift to Riitta Nikula. Toimittaja Timo Keinänen et al. Taidehistorian seura, Helsinki 2004

Suomalainen arkkitehtuuri 1900-luvulla - Finnish Architecture in the 20th Century. Okkonen, Ilpo & Salokorpi, Asko. Gummerus, Jyväskylä 1985.

Suomalaisia kulttuurikoteja. Tekijä Marja-Liisa Tirkkonen. WSOY, Porvoo 1997

The Iconic House - architectural masterworks since 1900. Bradbury Dominic. Thames & Hudson.

Työt ja päivät. Ahlströmin historia 1851−1981. Tekijä Per Schybergson. A. Ahström Osakeyhtiö, Vammala 1992

Länkar

A. Ahlström Kiinteistöt Oy: www.a-ahlstrom.fi
Alvar Aalto Stiftelsen: www.alvaraalto.fi
Designmuseet: www.designmuseum.fi
Design Forum Finland: www.designforum.fi

DOCOMOMO, International working party for documentation and conservation of buildings, sites and neighbourhoods: www.docomomo-fi.comwww.docomomo.com
Iconic Houses Foundation www.iconichouses.org
Björneborg stad: www.pori.fi
Björneborgs konstmuseum: www.poriartmuseum.fi
Sambundet för byggnadskonst: www.rakennustaiteenseura.fi

Finlands arkitekturmuseum: www.mfa.fi
Fria målarskolan: www.vapaataidekoulu.fi
Villa Mairea utställningen på nätet

Scroll To Top